En del tidingsklipp

Dalpilen fredag 27 april 1894.

Tjufskytte.

Torsdagen den 19 april, midt på ljusa dagen kom en stor och ståtlig elgoxe i sakta lunk förbi byn Brötjärna i Mockfjärd, tagande vägen öfver åkrarne till skogen vid Nysähl. En yngling, Anders Plåt från Gagnef, kom händelsevis gående på vägen invid skogsbrynet, och samtidigt med att Plåt fick se djuret, dånade ett väldigt skott, och det ståtliga djuet föll in i galopp och rusade in i skogen. En äldre kvinna från Brötjärna kom till och såg på. Hvarifrån det ovanligt skarpa skottet, som naturigtvis gälde elgen, kom, är svårt att säga. Måhända var djuret jagadt, ehuru för tillfället inga hundar syntes till, och skyttarne, som ej synes hafa saknat djärfhet, voro kanske långväga. Ovan nämnda personer, som sågo elgen, tyckte sig märka, att han föll, när han kom in i skogen, men de "vågade" ej se efter.

Dalpilen fredag 7 oktober 1898.

Jägare!!                                                                                   

En god harhynda af stövarras till salu hos undertecknad. Vidare då foto bifogas. A. Sten Brötjärna, Mockfjärd

Dalpilen tisdag 24 september 1901.

Elgjakten.

Den 1 d:s sköts en 3-årig samt den 10 d:s en 4-årig elgtjur af E. Engström med jaktsällskap från Brötjärna, Mockfjärd.

Dalpilen 24 december 1901.

En "bakslug" hund.

Från Mockfjärd meddelas följande sanna jaktäfventyr. Från byn Brötjärna gick härom dagen en bondeson ut i skogen med sin hund, och om ett kort stund hördes ett det argaste ståndskall från hunden. Jägaren skyndade fram och då stod hunden och en präktig räf ansiket mot ansikte med hvarandra, och bådas rygghår stodo som svinborst, och bägge visade tänderna mot hvarandra. Så sköt jägaren, men skottet sårade mickel helt litet, och nu tog han till benen och hunden efter. Hunden grep nu med sina tänder tag i räfvens yiviga svans, och så gick det löst i väg ett bra tag. Men hunden tyckte, att detta blef något drygt, och så tänkte han ut ett knep. Han slog räfvens svans kring ett träd och höll så kvar sin röde antogonist, till dess jägaren kom. Denne tvekade till en början att skjuta, emedan han fruktade att träffasin fintlige hund, men så small skottet och räfven förpassades till de s.k. sälla jagtmarkerna.

Dalpilen fredag 15 augusti 1902

En jägarhistoria.

Hör några dagar sedan, när Ris Mats Andersson i Brötjärna, Mockfjärd, med något arbete var ute i skogen och medhade sin hund, började denne drifva något villebråd. Hundens ägare följde efter och fick så se, huru hunden hack i häl förföljde en stor gräfling, hvilken omsider försvann inne i sitt bo mellan klipporna. Hunden inträngde ock i boet, men ägaren förutsåg att gräflingen skulle fördärfva och kanske döda hans hund därinne, och fattade därför stöfvaren i bakbenen för att draga honom ut från den farliga logeraren i boet. Det gick tungt att draga hunden tillbaka, och underligt var ej detta, ty hunden hade huggit sina tänder fast i gräflingens nos, hvaför den senare ock följde med ut. Med ett tillhygge dödades gräflingen, och må man ej undra på, att jägtaren tyckte, att hans lille kamrat i skogen gjort sin sak bra. Det var samma "baksluga" hund, som i vintras bet sig fast i en räfs yiviga svans och fick mickel att stanna för jägaren på det sätt, att hunden slog räfvens svans kring ett träd.

Dalpilen fredag 5 augusti 1912.

All jakt å By och Brötjärna hem- och fäbodeskogar samt mina andelar i Hofänget och Nysäls byar i Gagnef varder härmed utan afseende till person lagligen förbjuden.

K.J. Boman

UNGDOMENS FRITID I BRÖTJÄRNA BY.

Under första delen av 1900-talet var större delen av befolkningen sysselsatt inom jordbruksnäringen. För deras del var fritiden ett okänt begrepp.

Men det fanns även arbetarungdom, som hade kvällarna och helgerna lediga från det dagliga slitet. För dessa gällde det att finna en meningsfull sysselsättning.

-Vad gjorde då dessa ungdomar på sin fritid!

Undertecknad, som då var en liten pojk på 10-15 år, kommer ihåg hur "storpojkarna" på kvällarna samlades vid "Trost-Olles" affär och där diskuterade dagens händelser, berättade någon historia, eller gjorde upp planer för kommande helg.

Kortspel var en återkommande sysselsättning under helgerna. Och då samlades en eller ett par gäng på någon undanskymd plats för att bedriva kortspel under helgerna.

Idrottandet i någon form hade då inte fått något fastare grepp bland byns ungdomar. Fotboll på sommarkvällarna och någon skidtävling under vintern var allt som existerade.

Under 1930-talet, under den stora arbetslöshetsperioden, började fotbollen att mera organisatoriskt bedrivas.

För att kunna inköpa en fotboll behövdes pengar, och för den skull gjordes insamlingar bland alla byns ungdomar.

Träningen bedrevs alla kvällar på "Ängsgården", en nedlagd åker som var både vattensjuk och lerig.

Här utkämpades de stora matcherna mellan Brötjärna-Bäsna och -Mockfjärd. Fotbollsskor var ett okänt begrepp bland Brötjärnaspelarna. Ingen hade råd med en sådan lyx. Nej, det var grovskor som fick utgöra fotbeklädnaden.

I Brötjärnalaget fanns många skickliga spelare, som i nutidens fotbollsspel skulle ha platsat med god marginal.

Vem kommer inte ihåg Bröderna Ivar- och Bertil Homman, den skicklige centerhalvbacken Birger Homman,bara för att nämna några.

Men det fanns även sevärda spelare. Bland dessa kan nämnas snabb-springande yttern Erik Dahlin,som hade en patenterad snurrkanon i sin högerfot. Högerbacken "Hyttsve-Erik", som ibland missade bollen på grund av sin närsynthet. Ofta åtföljdes missen med en svavelfylld svordom. I målet fanns eleganten "Tjäder-Valfrid".

Så småningom började en yngre generation att synas på "Ängsgården" Och nu började andra sporter att engagera ungdomen.

Bandy var vinterns stora begivenhet, och på somrarna avhölls även "klubbmatch" i fri idrott mellan Brötjärna-Nysäl.

Även orienteringen hade börjat vinna terräng.

Någon egentlig organiserad verksamhet fanns inte bland Brötjärnas idrottande ungdom. Men i början av 1940-talet började en grupp intresserade att diskutera bildandet av en förening som skulle organisera i första hand de individuella sporterna.

Mockfjärds IF fanns på den tiden. Men föreningen förde en tinande tillvaro. Kanske till stor del orsakad av de många inkallelserna till beredskapen, som då drabbade alla manliga över 20 år.

Inom Mockfjärds IF bedrevs enbart fotboll och bandy. Intresset för andra sporter var ganska ljummet och det var av den orsaken som bildandet av en specialförening började diskuteras.

1945 den 20 april bildades därför IFK Brötjärna, som blev dess namn.

Vid starten anmälde sig 16 medlemmar och den första styrelsen fick följande sammansättning:

Birger Homman, Nils Homman, Einar Homman, Erik Gråbo och Folke Helander.

På föreningen upptogs fölande sporter: Fri Idrott, Orientering, Skidor. Senare tillkom även Fotboll och Bandy.

Medlemsavgiften var en krona för seniorer och femtio öre för juni orer. Medlemsantalet låg som högst på fyrtiofem medlemmar.

Ekonomin var naturligtvis det stora sorgebarnet. Och för att dra pengar anordnades lotterier och cabareér och även en basar i Folkets Hus stod på programmet. Kassan omslöt 1945, 403 kronor och 1946 var omkostnaden uppe i 4230 kronor.

Som nämndes i början skulle föreningen bedriva individuella sporter, och det var orienteringen som hade den mest framträdande rollen. Där noterades många fina framgångar för föreningen.

Bandy bedrevs på vintern och Brötjärna deltog i den s.k. Gagnefsserien och var ett av de bättre lagen.

Lokalderbyna mellan Brötjärna och Mockfjärd var dråpliga duster, där det skulle visas vilket lag som var det bättre i Mockfjärd. Problemet med bandysporten var att kunna hålla en spelbar plan. Då fanns det inga motordrivna hjälpmedel, utan all snöröjning fick utföras manuellt. Värst var det den snörfika vintern 1948.

Idrottsplatsfrågan var det brännande problemet. Tidigt kom frågan om ordnande av en riktig plan. Till träningsplan användes den lersjuka gamla åkern "Ängsgården".

Ett lämpligt område hade föreningen funnit i det s.k. Forsänget, utefter vägen ned till Lindbyns Kraftverk. Ägare till marken var Viktor Engström och Albert Danielsson. Viktor Engström, genom sin son Erik, skänkte marken till föreningen. Däremot var det svårare att komma överens med Albert D.

Någon plan i Forsänget blev det aldrig. Istället fick föreningen 300 kronor av kommunen för vissa justeringar på "Ängsgården".

1948 började krafter komma igång för en sammanslagning av de två föreningarna i Mockfjärd.

Hösten 1949 beslutade IFK Brötjärna för en sammanslagning, men IF var emot detta.

Efter många turer och diskussioner kom så småningom sammanslagningen 1950 och IFK höll sitt sista årsmöte i januari 1950. Det nya namnet på föreningen blev IFK Mockfjärd.

Nedtecknat 1993 av Nils Homman.

Bilden tagen i slutet på 1940-talet