Bränder i Bröttjärna
Det inte alltför ovanligt att det uppstod gårdsbränder förr i tiden, då all uppvärmning och matlagning skede med vedeldning och så kallade ”spånmilor”.
I byn fanns en viss beredskap för brandtillbud.
Vid bron över ån, nedströms Mörkjöla fanns ett spruthus med en handdriven brandspruta, som byn ägde.
Under 1900 talet har det skett fem större bränder i Bröttjärna.
-Brändgården har drabbats två gånger 1925 och 1934, båda gångerna i bostadshuset. Vid ett av tillfällena var det torkat lin som förvarades under trappen självantände.
-Oskar Hommans hus brann ner till grunden 1937, ett elfel ska ha varit orsaken.
-I början av 1930 talet brann en del av Storlarses (nu varande PD Marits) uthus ner. Det var två små pojkar som lekte med tändstickor. Det var första gången som Brandkåren var till Bröttjärna, förr hade man fått förlita sig till grannar och den handdrivna brandsprutan för att bekämpa bränderna.
-Under den kalla vintern 1942 -43 drabbades Lindströms (Piggens) av uthusbrand, korna och grisarna brann inne. Det var en spånmila som gick fel. Det var vanligt att ladugårdar värmdes upp med dessa milor under vintern.
-Arfs och Dahlgrens uthus brann ner på vintern 1955. Maria Arfs kunde med hjälp av grannar rädda korna, grisen och hästen. De hyrde sedan in korna och hästen hos Signe Danielsson tills de fick dem sålda och grisen hos Bränd Anders Eriksson. Orsaken till branden var att Emmy Dahlgren tömt aska med glöd vid uthusen på kvällen
- Under sommaren 1901 antändes en torvmosse sydväst om Bröttjärnasjön när man höll på med odlingsarbete. Branden gick då ner i marken där den pågick i ett halvår. Inte förrän i januari året därpå slocknade elden av den smältande snön. Eftersom det rykte ur marken i ett halvt år kallades fenomenet Vesuvien. Vesuvien blev rikskänd om omskskrevs i tidningar i hela landet.