Elever i andra klass vid Mockfjärds folkskola år 1896

Kagg Anders Andersson, Törne.

Anders föddes 1854 24/10 i Gagnefsbyn, död 1930 25/6 (76 år gammal). Han var soldat nr. 23 i Gagnefs kompani och verkade som småskolelärare i 48,5 år varav 3 år i Bröttjärna.
Här kommer han egen berättelse: Hans föräldrar hade ett litet jordbruk. Han hade sju syskon, av vilka ej mindre än sex dog i ”Blodsot”. Modern undervisade honom i ABC-boken både utantill och innantill. Efter fyllda sju år sattes han i småskolan. När han gått där en tid, tyckte modern att han inte lärde sig något, varför hon begav sig till kyrkoherden Brolèn och bad att få ha honom hemma och ”lära honom något”. Hon erhöll tillåtelse därtill med villkor att Anders efter tillsägelse skulle inställa sig hos folkskolläraren och musikdirektören Malmström i kyrkbyn för redovisning. Anders fick läsa upp ”Tio Guds bud”, Herrensbön och åtskilligt annat samt läsa innantill. Allt detta gick bra. Så fick han stava några ord och även detta gick bra till en början, men så skulle han stava ”Bakugn, ”regnväder” och liknande, då klicka de det. Malmström underkände då den lille Anders i fråga om kunskaper och modern som lärare och han anmodades att bege sig till småskolan igen. ”Mor tog det dock inte så hett”, skriver Törne. ”Hon behöll mig hemma hela läsåret och hon lädre mig under tiden bl.a. så gott som hela ”Lindbloms katekes” utan till och en hel hop psalmverser”. Men sen måste Anders inställa sig i småskolan så som andra barn och så fick det bli.
Åren 1868 och 1869 gick Anders i Kyrkskolan. I nattvardsläsningen deltog han 1870 för kyrkoherde Linman. Här med var skoltiden slut för Kagg Anders. Han var nu 15 år. 
Han kände sig dragen till läraryrket, han bevistade därför en fem veckors seminariekurs för skollärare Rönnblom i Ål och året därpå en fortsättnings kurs, var efter han erhöll intyg som berättigade honom att söka anställning som småskollärare.
Han valdes av skolrådet den 22 september 1872 till lärare vid småskolan i Bröttjärna. Han var då inte fyllda 18 år. ”Sliten till både kropp och själ, iklädd näverskor, knäbyxor, förskinn och hemavävd vadmalsjacka, samt bärande en matväska på ryggen, tågade jag från hemmet i Gagnefsbyn beledsagad av mina goda föräldrars välsignelse och lyckönskningar.
 Var väskan full med mat, så var också den lilla figurens huvud fullt av tio veckors seminarie kunskap. Jag kunde hela katekesen, bibliska historier och en god del av 1819 års psalmbok i frågan om både sång och läsning i de fyra räknesätten i hela tal hade jag påmina fem fingrar och skriva kunde jag som en hel karl. Men då jag kom fram till skolhuset och fick se skolbarnen, av vilka flera var större än jag, då bröt kallsvetten fram på min panna och jag hade stor lust att vända om till Gagnsbyn igen. Det var så att många barn gick kvar i småskolan 4-5 år och hann under tiden växa upp till stora karlar. Att antalet kunde vara 30 och där över, gjorde inte saken bättre. Barnen var inte svåra att tas med, varför han snart kom väl överens med dem.
Till skolhus hade byn tagit en gammal öde-stuga bestående av ett rum och ett uselt litet oinredd kammare. Skolrummet hade tre små fönster, en trekantig öppen spis i ett av hörnen, väggfasta bänkar och till kateder en väggfast bänk med ett litet bord framför. Då den unge läraren var liten, ville han sitta någorlunda högt för att höja sig över auditorium. Han skaffade ett par tjocka träkubbar, lade över dem en gammal ladudörr, placerade sedan på bänken en tomlåda att sitta på och kom på så sätt att få en ganska upphöjd ställning. Svarta tavlan bestod av några i väggen fastspikade brädlappar. Några griffeltavlor jämte ett antal Liljeströms läseböcker och de vanligaste kristendomsböcker utgjorde det väsentligaste av undervisningsmaterialen. Någon egentlig klassindelning förekom inte, läxor gavs och läxor förhördes och när barnen hade gått tillräckligt länge i småskolan, kom åtminstone de flesta till folkskolan en kortare tid. En och annan kom aldrig dit.
Under första året bodde han hos en gubbe, Pell Olof Persson, men sedan inredde byborna den lilla kammaren som var knappt fyra alnar lång och tre alnar bred. Där fick han rum för en säng och ett litet bord. Stol behövdes inte, ty sittande på sängkanten kunde han laga sin mat på den ynkliga vedspisen och förtära den direkt därifrån.
 Läsåret var kort, vårterminen 12 veckor och höstterminen 8 veckor, vartill 6 dagars förhör under sommaren. Lönen utgjorde 150 kr. inberäknat 12 fat havre, som fick hämtas i sockenmagasinet samtidigt som fattighjonen hämtade sina tilldelade fjärdingar ”Men jag klagade inte” säger han. Jag var glad och nöjd åt mitt havrebröd och blev frisk och stark.  Efter tre år förflyttades han till småskolan i Gagnefsbyn. Där fanns heller ingen bostad för läraren, men där kunde han bo hos sina föräldrar. Längre fram byggde han om gården, som han kallade Törneberg. Den lilla lönen var inte mycket att leva på. År 1878 tog han tjänst som soldat vid 3:dje kompaniet av Dalaregementet, där han tjänade i 32 år. Som soldat fick Kagg Anders namnet Törne, han steg raskt i graderna, blev v. korpral, korpral och distinktions korpral och befordrades vid sitt avsked 1909 till sergeant.