Jaktstugans historia. Berättad av Ivar Arfs

Jaktstugan byggdes av Anders Lindgrens far i början av 1800-talet. Anders föddes 1875 i Bröttjärna och bodde vid nedre ändan av Möras-backe.

Där hade han ladugård, stor timrad lada samt portlider mot vägen. Lindgren hade sex barn så det var svårt att försörja familjen på det lilla hemmanet, därför köpte han en gård i Vikmanshyttan.   För att få pengar till köpet sålde han fäbodstugan till Trost-Olle Larsson och ladugården och den timrade ladan såldes till Anders Jansson. Mjölkkammaren som stod mellan ladugården och ladan flyttades upp till fäbodstugan och används nu mera som vedbod. Trost-Olle använde stugan själv några år, där han hade fester med sina damer. Han hyrde sedan ut till sommargäster, där ibland Gurli Hertsman som hade stugan 1924, då hon lät bygga sig en egen stuga.

Trost-Olle sålde då stugan till Gösta Svensson, men han trivdes inget vidare då omfattande reparationer krävdes, taket var slut och muren som var av slaggsten måste rivas. Gösta Svensson erbjöd sig att byta stuga med jaktlaget (se Nils Säfströms berättelse) som hade köpt en stuga i Bygdas (Påvalls fäbodstuga) vilket accepterades. Den drivande kraften för upprustningen stod sen Axel Fridell och Gunnar Hallsten för.

Gris på Bremyran

Lite Jaktstugehistorik

Skrivit av Nils Säfström mars 1990.

När detta skrivs har det gått 40 år sedan "jaktstugan", som sådan kom till.                     

Det var nämligen 1950 som ett 10-tal medlemmar i Bröttjärna jaktvårdsförening förvärvade stugan genom ett byte. Dess förinnan hade man, för att ha någonstans att övernatta under jakterna i området Tansbuan och Prästbuan, köpt ett gammalt "fejs" i Prästbuan och sedan också en bustuga i Bygdas, för att ordna till någonstans att bo. Den senare stugan, som inte fick stå kvar på sin plats i Bygdas, räknade man med att plocka ner och sätta upp på någon annan plats. Ungefär vid samma tid hade Gösta Svensson, konditor i Gagnef bl.a. och gift med Karin Rosell från Bröttjärna, köpt den stuga som nu är "Jaktstugan", av en köpman från Floda, som var känd under namnet Trost Olle. Denne hade i sin tur köpt den av familjen Lindgren från Bröttjärna, som använt de som bustuga. Efter som Gösta och jägarna hade goda kontakter, kom man fram till den goda lösningen att man helt enkelt skulle bytta stugor. Detta var mycket rationellt. Gösta hade köpt en fin tomt vid Tansen och Tansas grav och skulle ändå flytta dit den inköpta stugan. Genom bytet räckte det med att Gösta flyttade Bygdas stugan och jägarna kunde börja renovera nuvarande jaktstuga där den stod. Stugan var ganska förfallen och det krävdes ganska mycket arbete och nytt material för att få den i brukbart skick. Bl.a. krävdes det en ny skorstensmur. Med gemensamma ansträngningar och material köp åstadkom jägarna den fina tillgång som jaktstuggu kom att bli.

Av årsmötesprotokollet för jaktvårdsföreningen hållet den 13 maj 1951 framgår           enl. §§10:

"Angående den inköpta fäbodstugan i Tansbuan å den förvärvade ladugården i Prästbodarna beslutades att de medlemmar som före sammanslagningen med Nysäl å By jaktklubb erlagt penningar å lämnat material jämte utfört arbete för reparation av stugan enligt förteckning skulle vara ägare till (stugan) nämnda fastigheter å handteras av dem gemensamt."

Vid detta årsmöte beslöts f.ö. att Nysäls och By jaktklubb sammanslås med Bröttjärna föreningen. Från och med detta möte fungerade Gagnefs & Brötjärna jaktvårdsförening fram till bildandet av Jaktvårdsområdet.

Veteraner som huserat i stuggu.

Bland medlemmarna från äldre tid är det en hel rad, som gärna hållit till här, främst under älgjakterna givitvis. Några av dem har jag själv haft nöjet att få vara tillsammans med.                                                                                                                                                    Det är Klöver Kalle, Ris Larses Edvard, Fjärsman Ernst Björklund, Hyttsve Erik,             Bränd Anders Fridells Axel. Mera sporadiskt dess utom Koppar Olle Engström och Koppar Erik Engström.

Om stugguväggan kunde tala.

Skulle många obetalbara episoder komma fram. Här kan bara nämnas lite av som försig gått. - Det hörde till traditionerna att första kvällen efter det att första älgen skjutits på markerna, om det inte blev allt för sent, skulle det kokas lever. Axel Fridell och Kalle Klöver var experter på denna tillagningskonst. Det tog en förfärlig tid innan anrättningen var klar, men samtidigt blev den också väldigt uppskattad och det uppstod ett slags fest, som bar ett slags urtidsprägel. En annan sak som hör till bilden var den att under långa tillagningstiden uppkom en ganska påtaglig törst. Den släcktes inte med hjälp av vatten, som jag kan minnas det. En följd blev att stämningen var hög redan då måltiden påbörjades. Studtals var det direkt svårt att uppfatta vad samtalen rörde sig om, men sämjan var alltid god.

Några episoder

Några episoder som är svåra att glömma har inträffat på skogen. Exempelvis 1960, då jag som skrivit dessa rader var med på älgjakt här för första gången. Var då hundförare och hade en blandhund som hette Karo, som jag förresten köpt av en man som avtjänade ett straff för tjuvjakt på älg. På måndag förmiddag fick Karo upp en älgfamilj vid Nymyren och drev dem runt Bladtjärnsmyren och Backèns, vidare upp till dåvarande det Lilla Lindesfall. Där small ett skott och så vidtog ett vrål som hördes vida omkring. Det fanns inga komradio-apparater då för tiden, men i det här fallet var detta hjälpmedel helt överflödigt. Alla vi som hörde det befarade att nån svår olycka inträffat, men det var ju min uppgift att ta reda på vad som hänt och därför var jag ganska snart framme. Hade möt Karo på väg tillbaka vid Backèns och hade honom i koppel då jag nådde "mistluren". Där stod den som avlossat skottet och berättade upphetsat att han skjutit på tjuren som Karo drev men sen inte sett något av. Efter 50 meters spårning låg tjuren perfekt skjuten. Det var en befrielsens stund. Så kändes det verkligen, främst genom att nån olycka inte hänt och sen ett bra slut på drevet.                                                                      Efter urtagningen skaffade vi hjälp från Långmyra där det fanns häst. Det var bara att gå efter hjälp. Ingen radio och långt till bilvägen vid Finnmases bäck.                                        På väg tillbaka med Karo mötte vi kon och kalven som vikit av mot L:a Fjästjärn varpå Karo drev ner mot Petters Anderses, där small två skott. Då jag kom ifatt stod Axel Fridell och Klöver Kalle där vid kon och samtalade med Gust Jakobsson, bilhandlaren som arrenderade dåvarande "statens".Jakobsson frågade mej vart kalven tog vägen och fick svaret att den vek av strax ovanför här. Det var bra sa han som ville att kalv skulle sparas och fått nåt sånt löfte från vår sida. När han sen gått flyttede Axel och Kalle på sej några meter och si där låg kalven. Axel hade skjutit den först och sen kon, men förnekade det inför Gust Jakobsson och sen hade Axel och Kalle lyckats förleda Gust Jakobsson så att han inte såg kalven. Själv hade jag faktiskt sett att kalven skiljts från kon strax ovanför passet, så jag ljög inte, men mitt besked till Jakobsson gick ju bra ihop med Axel och Kalles bluff. Här framkom lite av det rävspel som de båda veteranerna lärt sej på jaktstigar där nöden i bland krävde avsteg från lagen. Allt nogvänskap med jaktgrannen hade kunnat behållas, samtidigt som jakten den dan var lyckad. Dagen slutade med lever kalas i jaktstugan.