Per Sandberg

OM EN MÄRKLIG MAN I BRÖTJÄRNA: PER SANDBERG.

Han var från barndomen lam i båda benen, men oaktat detta lyte var han urmakare, skollärare, organist och körledare.

Per Sandbergs dopnamn var Hanses Per Olsson, född 1841 i Brötjärna. Han avled 1905. Han var son till Hanses Olof Persson och dennes hustru Carin Hansdotter.

Han bodde ensam i ett rum i Hansesgården, medan övriga familen fick tränga ihop sig i det andra rummet. Där bedrev han även sitt urmakeri.

Under hela sitt liv fick han "släpa" sig fram på sina händer utan tillhjälp av fötterna.

För att ta sig fram längre sträckor tillverkade han en liten kärra försedd med hjul som vintern förseddes med medar. I denna vagn satt han och med ett par spetsförsedda pikar stakade han sig fram utefter vägarna. Ända till gagnef färdades han i denna vagn, och då skall man betänka vägarnas kvalitet i detta tidevarv. En prestation, som icke står långt efter dagens sportpresationer.

Som tidigare nämnts bedrev han sitt urmakeri i bostaden. Men tidvis hade han praktik förlagd till Gagnef. Under den stora rallarepoken i Lappland hade han även praktik i Kirikna.

När första orgeln kom till kapellet i mockfjärd var den första organisten Rot-Olof Matsson från Fermsnäs, som tjänstgjorde mellan 1869-1870, då han reste till Amerika. Hans efterträdare var Per Sandberg, som uppehöll tjänsten till inpå 1880-talet.

Sin skollärargärning utförde han i Brötjärna. År 1864 talas om en egen By-eller småskola. Den höll till i ett litet hus vid Pell-Olles, strax intill byvägen. Från detta år för man en journal i skolan, och Per Sandberg får börja att skriva den. Han var lärare åren 1861-1868.

Under Per Sandbergs tid försågs skolan med både stavtabeller och skrivtabeller. Höstterminen 1869 kom, enligt journalen, Per Sandberg tillbaka till skolan. Han ersattes 1874 med en kvinnlig lärare, Anna Ersdotter.

Oskar Lindberg, Gagnef,skriver i "GagnefsTMockfjärds Hembygdsbok om denne Sandberg.

-Från min barndom minns jag så väl hur han ofta om kvällarna kom till oss, hur dörren öppnades och in kom krypande farbror Sandberg.

Han var otroligt armstark. Jag minns så väl, med vilken lätthet han placerade sin ganska tunga kropp i soffhörnet. Sedan blev det förstås kaffe för far, mor och Sandberg (vi barn fingo Ukaffeduppaft två gånger om året, Jul och Påsk), musik och glada historier, men också allvarliga samtal mellan Sandberg och far, med vilken han hade många intressen gemensamt, framförallt relgösa och musikaliska. Han var en mycket intelligent man, Sandberg, som trots sitt lyte hade rest ganska mycket och alltid haft öppen blick för vad som rörde sig i tiden. Under en tid vistades han även i Amerika, och fån denna tid har han skrivit dagbok.

Det berättas att Sandberg hade en stor förmåga att göra körövningarna intressanta och givande. Han instruerade och förklarade, och ibland hade han något skönlitterärt verk med sig, ur vilket - han föreläste. Det var nog ganska ovanligt i synnerhet för den tiden.

Kören fortlevde under Sandbergs ledning till slutet av 1880-talet.

Litteratur:

Birger Lindell, Olle Holmberg:

-Brötjärna, Säl, två gamla byar i Mockfjärd. 1979.

-Gagnef-Mockfjärd, en hembygdsbok. 1952

-Egna uppteckningar.

Nedtecknat av Nils Homman 1988.