Olle Homman

Olle Homman

Konstnären och hembygdsforskaren

 

Hur ofta har vi inte stött på detta namn då vi besökt Hembygdsgården eller då vi läst någon bok eller artikel om hembygdsforskning.

 

Olle homman föddes 1 november 1893, han var yngst i en barnaskara på 14 barn. Olle avled i Stockholm den 15 juli 1980. Han var son till framlidne soldaten, spelmannen och predikanten Anders Homman och dennes hustru Karin, född Pell-Olsson. Han härstammade alltså från Smeperes- och Rissläktet i Bröttjärna.

 

Redan som ung pojke fick han börja sin försörjning genom att följa sin far Anders på skogsarbete och kolmilning. Detta var ett slitsamt arbete som inte alltid passade Olle. Fick han en möjlighet att underlätta eller komma undan slitet tog han chansen. Nej skogsarbete och arbete med kolmilor passade inte Olle. Han var en särling både bland bröder och Bröttjärpöjkan.

 

Tidigt visade han en konstnärlig ådra genom att teckna och måla. Fadern som var en klok man och ville uppmuntra pojken, tog en dag med sig Olle till Anders Zorn i Mora. Genom honom fick han många lärdomar och en puff framåt.

 

Skickligheten i att teckna och återge framgår med all tydlighet när man studerar teckningarna av mockfjärdsdräkten i Gagnefs-Mockfjärds hembygdsbok. Det var tillsammans med Komminister G Ekström som han utarbetade dräktalmanackan över mockfjärdsdräkten. Även hans med tuschpennan återgivna teckningar av husdetaljer i olika forskningsuppdrag ger belägg för hans skicklighet. I sin ungdom deltog han i arbetet på Zorns Hembygdsgård i Mora och illustrerade med sina förtäffliga teckningar Gerda Boethus avhandling ”Studier i den nordiska timmerbyggnadskonsten”. I K E Forslunds bok ”Med Dalälven från källorna till Havet” i Mockfjärdsdelen, finns för övrigt en akvarell utförd av Olle. Den föreställer hans mormor Ris-Britta i Mockfjärdsdräkt.

 

Tidigt kom han att intressera sig för det äldre, hur våra förfäder levde, bodde och dom försörjde sig. Järntillverkningen kom att intressera Olle och han har under sina forskningar funnit många platser där osmundshyttor och blästor funnits. Den mest omtalade hyttan som han funnit, var den vid Hyttbron, bron som går över Bröttjärån. I Falu-Kuriren april 1926, signerad E. Montelius, finner man en artikel från Mockfjärds Hembygdsförenings vårfest: ”Sedan hölls ett med stort intresse åhört föredrag om den gamla järntillverkningen i Mockfjärd av konstnären Olle Homman. Föredraget beledsagades med en del av konstnären själv utförda teckningar.” Lås och låsbeslag kom även att intressera Olle. Han har genom sina forskningar kunnat följa låssmedernas resor inom landet och även till Norge. I bl.a. en forskningsrapport har han behandlat ”Låssmeder i Lima på 16- 1700 talet.

 

Under sitt sökande efter äldre bebyggelse kom han att utefter vattendragen finna många skvaltor, som drivit vadmalsstampar och mindre kvarnar. I Tansån har han funnit ett tjugotal rester av skvaltplatser och lika så utefter Bröttjärån.

 

Byggnadskonsten och bebyggelse från äldre tider kom att bli Olle Hommans dominerande forskningsarbete även sedan han börjat på Nordiska Museet.

 

Under den tid han bodde kvar i hembygden, lät han utforska byggnadsstilen och åldern på äldre hus i bygden och därvid fann han ett 100-tal vara från 1600-talet, ett 10-tal från 1500-talet samt ett 1400-talet.

 

Det kan vara av intresse att notera att Olle Homman var med om att bilda Mockfjärds Hembygdsförening och satt med i dess första styrelse. Otaliga är de arbeten som han utfört under årens lopp vad beträffar allmogebebyggelsen. Ett av hans större arbeten inom Dalarna, som han utfört var ”Gruddbo på Sollerön, en byundersökning”.

 

Professorn John Granlund vid Stockholms Universitet, skrev i sin minnesruna över Olle Homman följande:

”Med Olle Hommans död försvann den utan tvekan främsta kännaren av gammal svensk allmogebebyggelse från medeltiden och fram till 1800-talet.

År 1926 infångades han av Sigurd Ericsson till Nordiska Museet och blev genom sina undersökningar på svensk landsbygd från sydligaste Skåne till översta Norrland en av de mångsidigaste och kunnigaste kännarna av utvecklingen av svensk byggnaskultur och svenskt arbetsliv. Tusentals teckningar av konstruktioner, planlösningar och byggnadsdetaljer, som Olle Homman undersökt i fältet förvaras nu i Etnologiska undersökningens arkiv vid Nordiska Museet och ligger till grund för Sigurd Ericsson och andra forskares publicerade kartor, böcker och Uppsatser. Alla vi som haft vår glädje i svensk allmogeforskning minns med tacksamhet och saknad Olle Homman, hans godhet och försynthet”.

Detta är ett utdrag från Nils Hommans uppsats om Olle Homman publicerat i Måckelkrus.