Jakt och fiske

I Bröttjärbua finns en jaktstuga. Läs mer om den här...

Jakt och Fiske.

Jakten har antagligen alltid haft en stor betydelse för folket i byn.

Här följer ett axplock av händelser vid bildandet av Gagnef-Bröttjärna Jaktvårdsförening med jägare från Bröttjärna, Nysähl och By bl.a.

 

 

1922 23/4.

På en motbok utfärdad för Bröttjärna Jaktkassa av Kopparbergs Läns Sparkassa hade insatta 15 kr år 1912. Erik Reijer upplyste att han, Erik Engström och K.J. Boman från By genom kontrakterad överenskommelse övertagit skiftesdelägarnas jakträttigheter och förbundigt sig att betala 15 kr per år. Beslutades att nämnda medel skulle tillfalla skifteslaget.

 

 

1922 23/4.

För jakt och fiskets vårdande å skifteslagets marker beslöts enligt förslag från Olof Flodin att bilda en jaktvårdsförening och att de som vill idka jakt skall begära kort.

 

1922 15/10.

Antogs stadgar för föreningen och till styrelsen utsågs Anders Rosell, Anders Engström, P-A Larsson, Olof Flodin och Anders Lind med Anders Lundberg och Viktor Engström som suppleanter.

 

1926 24/4.

Jakt och Fiske å skifteslagets marker och fiskevatten förbjuds för andra. Endast för delägare. Annonseras i Falu-Kuriren och Mockfjärds kyrka.

 

1932 24/3.

Att tillsätta två personer som kontrollerar att alla jägare som anträffas i byns marker är försedda med vederbörligt jaktkort. Om icke skall anmälan göras till Valdermar Dahlin för befodran till laga näpst. Utsågs Bränd Anders Eriksson och Erik Reijer.

 

Bröttjärnaborna var kända för att vara tjuvskötar i grannsocknarna. Byn var fattig och många av männen reste i väg på sommarhalvåret för att arbeta på byggarbetsplatser runt om i landet, främst i Mälardalen. Kvinnor och barn sköte det lilla lantbruket (1-4 kor och några får eller getter) de som hade det lite bättre ställt hade även en häst. På hösten kom männen hem, då byggena stängde över vintern. På vintern arbetade de flesta i skogen med avverkningar eller kolmilor. Det här var nog bakgrunden till den tjuvjakts kultur som var.

En av de mera kända äldre jägarna var Axel Fridell, han berättade att när man gick till skogen för att arbeta hade man alltid bössan med sig. För om man lyckades skjuta något var det ett bra tillskott till hushållskassan. Ett mårdskinn, kunde enligt Axel nästan motsvara en årslön. Även räv och ekorre jagades för skinnen. Träffade man på ett älgspår fick yxan och sågen ligga tills älgen var skjuten och hemburen.

En gång stötte Axel på ett älgspår på ”Gränberget” (i dag kallat Byberget) där han hölls med avverkning av timmer. Han skidade efter älgen som höll sig utom skotthåll och när det blev kväll och för mörkt, gjorde han sig en stockeld som han lade sig vid. De var då ovanför Baggbo (vid Ludvika vägen). När det ljusnade fortsatte han förfölja älgtjuren som nu vände västerut igen. Nu var tjuren så trött att Axel kunde komma inom skotthåll och han kunde skjuta den. De var då inte så långt från byn, vid ”Törkaran” (ca. 6-7 km från byn fågelvägen). Det var sedan att gå till byn för att hämta bärhjälp. Köttet delades sedan ut i byn, så att alla blev delaktiga i tjuvjakten.

 

 

 

En del tidingsklipp

 

Dalpilen fredag 27 april 1894.

Tjufskytte.

Torsdagen den 19 april, midt på ljusa dagen kom en stor och ståtlig elgoxe i sakta lunk förbi byn Brötjärna i Mockfjärd, tagande vägen öfver åkrarne till skogen vid Nysähl. En yngling, Anders Plåt från Gagnef, kom händelsevis gående på vägen invid skogsbrynet, och samtidigt med att Plåt fick se djuret, dånade ett väldigt skott, och det ståtliga djuet föll in i galopp och rusade in i skogen. En äldre kvinna från Brötjärna kom till och såg på. Hvarifrån det ovanligt skarpa skottet, som naturigtvis gälde elgen, kom, är svårt att säga. Måhända var djuret jagadt, ehuru för tillfället inga hundar syntes till, och skyttarne, som ej synes hafa saknat djärfhet, voro kanske långväga. Ovan nämnda personer, som sågo elgen, tyckte sig märka, att han föll, när han kom in i skogen, men de "vågade" ej se efter.

 

Dalpilen fredag 7 oktober 1898.

Jägare!!

En god harhynda af stövarras till salu hos undertecknad. Vidare då foto bifogas. A. Sten Brötjärna, Mockfjärd

 

Dalpilen tisdag 24 september 1901.

Elgjakten.

Den 1 d:s sköts en 3-årig samt den 10 d:s en 4-årig elgtjur af E. Engström med jaktsällskap från Brötjärna, Mockfjärd.

 

Dalpilen 24 december 1901.

En "bakslug" hund.

Från Mockfjärd meddelas följande sanna jaktäfventyr. Från byn Brötjärna gick härom dagen en bondeson ut i skogen med sin hund, och om ett kort stund hördes ett det argaste ståndskall från hunden. Jägaren skyndade fram och då stod hunden och en präktig räf ansiket mot ansikte med hvarandra, och bådas rygghår stodo som svinborst, och bägge visade tänderna mot hvarandra. Så sköt jägaren, men skottet sårade mickel helt litet, och nu tog han till benen och hunden efter. Hunden grep nu med sina tänder tag i räfvens yiviga svans, och så gick det löst i väg ett bra tag. Men hunden tyckte, att detta blef något drygt, och så tänkte han ut ett knep. Han slog räfvens svans kring ett träd och höll så kvar sin röde antogonist, till dess jägaren kom. Denne tvekade till en början att skjuta, emedan han fruktade att träffasin fintlige hund, men så small skottet och räfven förpassades till de s.k. sälla jagtmarkerna.

 

Dalpilen fredag 15 augusti 1902

En jägarhistoria.

Hör några dagar sedan, när Ris Mats Andersson i Brötjärna, Mockfjärd, med något arbete var ute i skogen och medhade sin hund, började denne drifva något villebråd. Hundens ägare följde efter och fick så se, huru hunden hack i häl förföljde en stor gräfling, hvilken omsider försvann inne i sitt bo mellan klipporna. Hunden inträngde ock i boet, men ägaren förutsåg att gräflingen skulle fördärfva och kanske döda hans hund därinne, och fattade därför stöfvaren i bakbenen för att draga honom ut från den farliga logeraren i boet. Det gick tungt att draga hunden tillbaka, och underligt var ej detta, ty hunden hade huggit sina tänder fast i gräflingens nos, hvaför den senare ock följde med ut. Med ett tillhygge dödades gräflingen, och må man ej undra på, att jägtaren tyckte, att hans lille kamrat i skogen gjort sin sak bra. Det var samma "baksluga" hund, som i vintras bet sig fast i en räfs yiviga svans och fick mickel att stanna för jägaren på det sätt, att hunden slog räfvens svans kring ett träd.

 

Dalpilen fredag 5 augusti 1912.

All jakt å By och Brötjärna hem- och fäbodeskogar samt mina andelar i Hofänget och Nysäls byar i Gagnef varder härmed utan afseende till person lagligen förbjuden.

K.J. Boman